Wednesday, October 20, 2010

Melbourne adopterad!














Melbourne vid husgrunden där han föddes tillsammans med sina tre syskon. Idag blev han adopterad av en underbar tjej som har en vuxen katt som behöver sällskap av sin egna sort. Melbourne var liksom hans syskon jätterädda för människor i början, då de bara studerat oss tvåbeningar på avstånd tidigare. Jag är så stolt över hur modiga de är idag, allesammans även minstingen Chanel som fastnade i ett avloppsrör då hon levde som hemlös. Melbourne skiljer inte sig på något sätt från kattungar födda inomhus, han litar och känner sig helt trygg med människor idag.
För tre veckor sedan skrämde han oss rejält. Vid frukosten ville han inte komma fram och äta utan låg kvar på sin filt istället. Eftersom detta är en kattunge som man vanligtvis måste lyfta ur matpåsen förstod jag genast att det måste vara något riktigt tokigt. På söndag morgon körde Mellis och jag med ilfart till Hagaveterinären där de först tog blodprov och sedan en röntgenbild.
Stackars Mellis hade fått akut urinstopp och urinvägsinflammation (bakteriell), han fick stanna över natten för uppsikt och medicinering. Nästa dag hämtade jag honom på em och han såg så ledsen ut längst inne i sin bur, första gången nånsin som han varit ensam.




















Destu större blev glädjen när han fick återse sina kattkompisar härhemma, en gladare katt har jag nog aldrig sett. Han småsjöng hela dagen och strök sig och puffade mot alla katter han träffade. Glad och busig precis som vanligt igen och jag vågade andas ut igen. Sju dagar senare blev han tingad av en jättesöt tjej som ville ha just honom efter att sett bilden överst. Att han hade rakade framben efter blodprovet gjorde ingenting, det växer ju ut igen.
I helgen avslutades hans antibiotikakur och idag var det dags att säga farväl och låta honom börja sitt nya liv i en egen familj som valt just honom att leva med. Och jag är såå tacksam att få haft honom till låns denna tid och helt överlycklig att han fått en sån fin ny familj även om tårarna inte var långt borta på hemvägen.
Lycka till Mellis, vi kommer att ha kontakt med din nya matte för att höra hur det går för dig!